Jag inser det nu! Förlåt! Jag måste be om ursäkt! Inte bästa sättet att skriva såhär kanske men någon gång måste de bli! Iallafall för de viktigaste peronerna i mitt liv. Läs det här och tänk er att jag sitter och storgrinar samtidigt, för de gör jag!
Anna: Förlåt älskade du, för att jag är tråkig och fantasilös. Men jag kan inte hitta på något kul varje gång, eller något nytt eller nytt folk. Jag kan bara iinte. Men snälla du är viktig för mig! Ge mig en chans till, jag kommer inte att kunna fixa folk men jag ska bättra mig bara... Snälla(a)
Malin: Förlåt finaste,  jag är en annorlunda person de kanske du vet vid det här laget. Förlåt att jag är inaktiv med möten och hajker men jag passar inte in. Jag har missaqt de viktigaste två åren.Förlåt. Men du klarar dig utan mig där du har kråkan och Linnea. Och Jag menar dig aldrig illa ska du veta. jag vet att jag har svårt att erkänna att jag har fel men ska bättra mig jag lovar! Don't leave me I really need you!
Maria: Förlåt bästaste, jag borde behandla dig bättre. Allt vi har gjort tillsammans, alla minnen! Vi får inte skiljas åt. Du+Jag Forever? Hell yeah!!! För du är en av de vitigaste i mit liv! Jag Lovar!
My: Du är så fin My! JAg vet jag e knasig och konstig och vi är olika men gillar dig ändå. Glömm inte mig där borta på andra sidan världen a.k.a Västerås. Lycka till med allt. Jag vill hälsa på dig. alla ba "men de är de man sägen men sen blir de inte" Men jag vill verkligen!
Och eftersom jag inte kommer att ha chansen att säga de till henne så gör jag de här(fegt?jag skulle kalla det ärlighet!)
Sara: Förlåt! Förlåt för alla gånger jag har kallad dig dum, korkad, slampa, hora. Jag har aldrig menat det.  Jag lovar. Jag kommer ihåg i schweiz när jag pratade om dig, jag kallade dig "Exeptionally Beautiful" typ ovanligt vacker. Jag var så stolt att någon som dig ens ville gå nära mig. Men du var min bästa vän, jag var så lycklig på insidan. Men kände mig bortglömd för jag var så långt borta men nu vet jag att du inte hade glömt mig. Jag har bara klagat. Men jag måste ha lite uppmärksamhet jag också, inte hela tiden men ibland måste jag veta att du behöver mig. Men det visade sig att du inte behövde mig tillslut. Jag förstod att de skulle hända någon gång. men alla gånger vi sa forever och föralltid fick mig att blunda för dom tankarna. Jag ville att det skulle vara föralltid. Men nu är de över, Linnéa har tagit min plats och du är lycklig. Men här står jag olycklig och med en ofylld plats, som var din och som nu kommer stå tom. Jag saknar dig. Älskade dig hur du än var, visst jag tyckte att det var onödigt att röka men de är ditt liv skulle inte sagt något om de. Men vi är visst för olika du och jag. Jag försökte vara oms dig, men blev total misslyckad istället. JAg klarade de inte hur mycket jag än ville. Men nu finns inte VI längre nu är det bara JAG utan DIG.  Alla säger glöm henne, men vadå "glöm" hur kan man glömma någon som man har älskat i 9 år och inte slutat än? Allt vi har gjort? hur kan man bara glömma? Det går inte..  Forever var de? Lämna mig aldrig? Älskar dig? Tycker att vi kunde ha börjat om på nytt men jag måste respektera ditt beslut! men tyvärr.. kan inte...  vill inte...går inte...
Förlåt helt enkelt finns inte mer jag kan säga! Älskar er!