Jag blir så irritera på min pappa! Han har ju kört med viktvätarna några månader nu och idag hade han nått sin målvikt. Jag har alltid sagt att han har varit duktig så nu sa jag bara grattis istället för att rita kors i taket och brista ut i sång. Då klagar han på att jag inte låter tillräckligt glad. "Men hur mycket jubel fick jag när jag gick ner 11,5 kilo alldeles själv`?" säger jag. "Tio kilo var de faktistk!" Säger han. Så mycket lyssnade han. Jag vet väl bäst hur mycket jag gick ner.  De han sa var  typ "bra" eller nått. Sen ska jag juba när han går ner.
shiit.