Krossa alla fönster, slå in hans dörr. Och låt honom veta att inget är som förr.

Då var man hemma i storstan efter en weekend i Kalmarkrokarna. Efter en åtta timmars bussresa sitter jag nu utanför Katalin och väntar på min mami som ska hämta mig.
Helgen har varit intressant. Väldigt rolig och oförutsägbar. En av de roligaste stunderna måste nog ha varit när Tom skulle köra hem mig och Emilia från kalmar( ca 4 mil). Han körde in på dom minsta vägarna och började räkna hus och gupp. Han sa aldrig var vi var, sista skylten jag såg var "Slakmöra". Det är svårt att förklara vad det var som var så roligt. Man måste kanske känna Tom. Inte nog med att vi hade askul så var det asfin solnedgång! Jaja, back to verkligheten nu då!
pis